Plats: En promenad längs Linnégatan från Linnéplatsen, den norra sidan, till Prinsgatans korsning. Tid: ungefär 10 minuter.
     Vi kom till Göteborg sent på eftermiddagen. Efter att ha landat i huset vi skulle bo i gick vi på måfå ut för att få tag i något att äta. Vi gick nerför kullen till Linnéplatsens korsning. Jag kände mig väldigt förvirrad, inte bara efter resan till Sverige utan av alla de olika fortskaffningsmedlen här. Cyklar passerade i båda riktningarna, bilar kom från alla håll, gående människor, många med barnvagnar. Spårvagnar och bussar på andra sidan gatan.
     En ung kvinna blev överkörd av en buss då hon gick över gatan.
     Ljudet från stöten var skrämmande. Det är svårt att förstå hur en kropp kan ge upphov till ett sådant ljud. Vi hörde det och vände oss om för att se vad det var. Där låg hon, den unga kvinnan, på spårvagnsspåren just framför bussen.
     Linnégatan påminner mig lite grann om andra städer. En bit av den övre västra sidan i New York, en liten bit av Backbay området i Boston. Jag gillar gator som har en början och ett slut, här är Linnéplatsen kanske början, porten till och från parken, platsen där bilarna börjar göra sina anspråk. Järntorget känns mer som människornas plats. Linnégatans sociala liv präglas av att betitta människor som passerar, förankrad vid en av barerna eller caféerna på den sida gatan som solen just då skiner.
     Seven eleven verkar vara en behagligare plats här än i staterna. Kanske för att man i USA måste köra till Seven eleven, där är Seven eleven själva målet, vilket gör det hela vardagligare. Här har Seven eleven musik, en plats att sitta och dricka kaffe på, det är mycket koolare.
     Under vårt första besök blev vi körda till creperiet på Linnégatan. Kanske en liten bit Paris, transplanterad, billigt att äta, kanske bara en munsbit, kanske istället för middag. Nära barernas värld och ändå inte en del av den.