Plats: Avresa från Järntorget, ta spårvagn 11 och byt till båten mot Vrångö.
Tid: 3 timmar och 20 minuter.
            Vid vår första resa hit i oktober förra året, sa man oss att vi inte fick missa att åka ut till öarna i den södra skärgården.
            På öarna är vi besökare men i någon mening inkräktar vi på ö- livets rutiner. Som utlänningar är vi redan mer kulturellt annorlunda när vi besöker den svenska ön.
            Förlängningen av stadens kollektivtrafik ut till öarna verkar unik – lättheten att besöka dem är inbyggd i det lokala trafiknätet. Vi upphör aldrig att förvånas över att vi kan åka en överfull spårvagn, följd av en något mindre överfylld båt för att landa ensamma på någon av öarnas promenadvägar, med staden bara en timme bakom oss.
            Här känner jag och ser ljusets kvaliteter, klippornas egenskaper och öns förhållande till havet runtomkring. Denna känsla av att vara helt närvarande, av att vara ”här”, tycks mig alltmer sällsynt. Ofta slipas platsens särprägel och egenheter bort av kulturella och ekonomiska krafter. Och människor tycks inte längre finna det egendomligt att vara fysiskt lokala men globala virtuellt.
            Det finns en underförstådd respekt för andras egendom, särskilt här, på ön. På en ö är det dyrbart med utrymme.
            Ibland tycks klippornas kärvhet och ofruktsamhet formulera en utmaning:  Bygg ett hus här. Ja, långt här ute, långt bort från allt som du kommer att behöva. Att bygga på en ö är att anta och respektera denna utmaning.

            Att köpslå med tiden: ge mig fler timmar att reflektera, att tänka, att leva i moget övervägande (som Thoreau sa) – och jag ska förlika mig med svårigheterna när jag behöver få tag i något som inte finns på ön.